- Andnöd -
Under 1970-talet drogs en häftig energidebatt igång som ledde till att vi blev allt bättre på att isolera våra hus. Emellertid togs ingen eller liten hänsyn till ventilationen.
Vi hade visserligen ingen bra ventilation före isoleringsrenoveringen heller, men då kompenserades den åtminstone av att byggnaden var otät.
Vad som hände var att husen slutade andas.
Förorenad luft stannade kvar i husen och byttes inte ut i tillräcklig takt.
Dessutom märkte man att fukten i väggarna inte längre ventilerades ut.
Istället stannade fukten kvar mellan isoleringslagren och bidrog till mögelbildning, eftersom det saknades luftspalter.
Nu när allt var tätt och man förväntade sig en kraftigt minskad energiförlust vid uppvärmningen, kom ännu ett bakslag.
Alla som någon gång har åkt skidor vet, att det viktigaste att tänka på för att slippa frysa, är att hålla sig torr. Blir våra kläder blöta, går all vår energi åt till att försöka torka kläderna, istället för att hålla oss själva varma.
Precis samma sak hände i våra hus. Det var nämligen så, att även om den varma inomhusluften inte läckte ut, så måste de nu fuktiga och kalla väggarna torkas och värmas upp.
Vår energiförlust blev därför oförändrad, kanske till och med större och dessutom höll våra hus på att förstöras på grund av mögel.
Vi lärde oss sakta men säkert att hus måste andas och idag är det en självklarhet att man förser väggarna med luftspalter, så att de kan avfuktas .
Vi började också bli medvetna om att, även om det är viktigt att isolera, måste vi alltid ha en viss naturlig ventilation genom väggar och springor.
